Blomsternamn - deras ursprung och betydelse

Det svenska namnet "Akleja" är en försvenskning av det vetenskapliga namnet för släktet "Aquilegia". Detta tolkas i sin tur av vissa källor som en sammandragning av aquila legia, som är latin och betyder ungefär "en samling örnar". Blommans baksida ser ut som fem fåglar som sitter i ring med näbbarna inåt. En folklig variant av detta är duvblomma på grund av likhet med flygande duvor. Andra menar att namnet ska härledas till aqua som betyder vatten eller till den antika staden Aquileia.

Akleja är en växt vars vilda form är sällsynt i Sverige. Den finns i södra Finland, södra pch mellersta Sverige upp till Dalarna, södra och mellersta Norge upp till Trondheim. Blomman är vanlig endast kring gamla gårdar, kloster och i parker. Munkar införde växten till Sverige från tyska klosterträdgårdar, där den odlades som medicinalväxt. Aklejan anses inom folksmecinen kunna användas för utvärtes sårbehandling. Dess innehåll har adstringerande och antiseptisk verkan.

Namnet härledas från det latinska ordet auricula för litet öra, vilket syftar på att bladen liknar små björnöron. Den vilda arten är ljusgul. Odlade sorter kan ha många andra färger. Det finns även en naturlig odling, så att säga som humör av naturen, vilken var upptäckt i Alperna i 1500-talet. Den här odlingen avancerade snabbt till samlarobjekt av adelskapet och rika affärsidkare. Samlarobjektet var ganska kostbart eftersom blomman hade utbredda fläckar vilka såg ut som mjölata. Därför var det absolut nödvändigt att skydda blomman mot regn.

Många gamla sorter gick förlorade. Men under tiden har specialplantskolor varit framgangsrika att odla en del av dem igen.

Titta på förklaringar till 'Löjtnantsjärta'.

Det finns några växter som har hemska namn trots att de är väldigt vackra. Och så finns det växter som har så vackra namn så att man får begår bara man hör talas om dem. Så är det också med chokladblommorna. Det finns, så att säga, två olika typer av chokladblommor, som skiljer sig åt inte bara genom blommans färgen ... .

Den egentliga chokladblomman - i botanisk mening - är den gula chokladblomman, som hör till släktet ”Berlandiera”. Namnet kommer från den belgiska forskaren Jean Louis Berlandier (1805 - 1851). Växten kommer ursprungligen från Nordamerika, blomstrar endast gul och doftar av mjölkchoklad.

Däremot är de korrekta namnen för den röda chokladblomman Chokladskära eller Svartskära. Växten hör till "Rosenskäresläktet" och är följaktligen inte besläktad med den egentliga, gula chokladblomman. Den röda chokladblomman har sitt ursprung i Mexiko, blomstrar endast röd till mörkröd och doftar av mörk choklad.

Blomman kommer ursprungligen från Mexiko. Den mexikanska urprungsbefolkningen, de Aztecerna, uppskattade mycket dahliorna. För dem var dahlian inte bara en livsmedelväxt och medicinalväxt (b . a. behandling av epilepsi) utan också en helig växt: De gulorange- till purpurfärgglada blommorna symboliserade solen som spelade en viktig roll i Aztecernas tro. Senare upptäckte spanska erövrare deras imponerade trädgårdar. 1789 skickade Spanjorerna blomsterfrön till den botaniska trädgården i Madrid. Under hösten 1790 blommade sedan dahlior i Europa för första gången.

Den spanska botanikern Antonio José Cavanilles uppkallade Dahliasläktet efter den svenska botanisten Anders Dahl, en av Carl von Linnés sista elever. Anders Dahl dog 38 årig under 1789, precis det år när dahliors frön skickades från Mexiko till Europa för första gången (se ovan).

Fuchsiasläktet med omkring 100 arter och tusentals sorter upptäcktes 1696 och är uppkallat efter den tyska botanikern och läkaren Leonhart Fuchs (1501 - 1566). Han bodde i Wemding, en stad i Sydtyskland. Sitt födelsehem kan beses än idag. I Tyskland är staden Wemding kallad "Fuchsiasstad".

Den flesta fuchsiasläktes arter kommer ursprungligen från Sydamerika. Några arter kommer från Nya Zeeland, Tahiti och Centralamerika. En art (scharlakansfuchsia) växer ochså nere Eldslandet i Sydamerikas sydligaste del. Där är klimatet kallt, men de flesta övriga arter lever i tropiskt eller subtropiskt klimat. Fuchsiorna kom till Europa under 1800-talet och blev snart eftertraktade och omtyckta prydnadsväxter än idag. 

Hos många arter är foderbladen klarröda och kronbladen lila, vilket är färger som lockar de kolibrier som pollinerar dem. Blomfärgen varierar dock beroende på art och kan vara vit, mörkröd, blålila, orange och även fuchsia, en färg som påminner om mangenta och fått sitt namn efter fuchsian.

Namnet kommer från den tyska medicinaren och botanikern Traugott Gerber (1710-1743) som var bekant med Carl von Linné. Vildväxande arter förekommer i Sydamerika, Afrka, Madagaskar och tropiska delar av Asien.

På grund av deras varma röda och gula blomfärger står Gerbera för glädje och kraft.

Det botaniska namnet är ”Hydrangea” som härledas från grekiskan och översättas till vattenbehållare och har med frökapselns form att göra.

Till 1700-talet fanns hortensiaväxter bara i Asien. De kultiverades framför allt för den japanska kejsaren.

På grund av mångfalden av deras blommor står hortensia för generositet och yppighet.

Blomman förekommer naturligt i centrala Kina än idag. Den här mycket vackra perennen blommar med rosa eller vita blommar under hösten, när de flesta blommorna har redan blommat ut. Det förklarar ordet "höst" i blomsternamnet.

Indiankrasse kom till Europa med spanska upptäcktsresande under 1500-talet och då under namnet ”Perus eldröda blomma” vilket understryker ursprungslandet. Eftersom indiankrasse ansågs reta sexualdriften har den även blivit kallad kärleksblomma. Andra åkommor som ansågs kunna botas med den blomman var skoskav, snuva och barnlöshet.

I samband med indiankrasse finns det ”Elisabeth Linnaeus Phenomenon”, kallas efter Linnés dotter Elisabeth: Blomman kan ibland se ut att ge ifrån sig små blixtar. Förr trodde man att det var ett elektriskt fenomen. Men numera anser man att det är ett optiskt fenomen vilket beror på kontrasten mellan den orangea färgen mot grönskan omkring den.

Precis som lotusblomman har också indiankrassen en ”lotuseffekt”. Blomman har ett mycket ojämnt vaxskikt. När en vattendroppe rinner på blomman fastnar smutsen lättare på vattendroppen än på blomman. På så vis håller blomman sig själv ren.

Namnet kommer från grekiskans ord för regnbåge vilket anspelar på den rikedom i färgvarianter som olika sorter uppvisar.

Irisar har odlats mycket länge. Kyrkogårdsiris har odlats sedan 1400-talet. Trädgårdsirisen är känd från europeiska kloster under medeltiden då den var en medicinalväxt.

Irisblomman står för kreativitet och kreativ energi. Hennes andranamn är ”svärdslilja” som tyder på målmedvetenhet.

Denna växt kallas även för linnévallmo och sibirisk vallmo. Blomman tillhör botaniska familjen 'Vallmo växter' och kommer ursprungligen från subartktiska regioner i Asien och Nordamerika, men intressant nog inte från Island.

Det botaniska namnet är ”Caltha palustris” som härledas från det grekiska ordet kalathos för korg och det latinska ordet paluster för kärr (menas växande i kärr). I den grekiska mytologin var kalathos en symbol för blommakorgen av gudinnan Persefone.

Det finns några olika skrönor om kabbleka. I Tyskland är blomman också känd som ”smörblomma” på grund av sin gula färg. Enligt den tyska folktron ska korna ge mycket mjölk om de äter kabbleka samt smöret ska få sedan en fin gul färg. I Sverige hör man ibland sägas att kabblekan framkallar vårtor. Troligen har den här skrönan spridit för att avskräcka barn från lek vid vatten. Men det är sant att kabbleka kan ge eksem.

Namnet kommer från det arrangemanget av de gula, orangea eller röda blommorna. De bildar en stor krans som ser ut som en kejsarkrona. Släktetnamnet „Fritillaria“ härledas från det latinska ordet fritillus för tärningsbägare som syftar på blomsterformen.

Kejsarkronan kommer ursprungligen från morgonlandet. Italienska affärsidkare tog kejsarkronan med sig till Europa under 1600-talet.

Kejsarkronan spelade även en roll i William Shakespeares dramer: I komedin ”En vintersaga” jämför Perdita kungasonen med den här växten.

Klematissläktet består av cirka 300 arter. Klematisar finns i världens tempererade områden, men de arterna som är (oftast klättrande) trädgårdsväxter kommer framför allt från Europa, Japan och Kina. Skogsklematis förekommer förvildad i Sverige.

Namnet härledas från de grekiska orden klema/klematos för en reva eller en ranka, respektive i allmänhet för en klättrande plant.

Blomman förekommer naturligt i våtmarker och mossar i Europa. Eftersom man alltmer dikar ut de här platserna är blomman akut hotad och därför fridlyst.

Klockljung är hårig och står i rosa blom, vilken ser ut som en klocka. Blomman är en art i familjen ljungväxter. Det botaniska namnet är "Erica" som härledas från det grekiska ordet ereice för ljung.

Namnet kommer från det grekiska ordet krokos för tråd och pekar troligtvis på blommors ståndarsträngar. Mest känd är saffranskrokusen som har odlats sedan antiken. Då kallades krokusen även ”nattens blomma”. Man producerade inte bara saffran utan också en salva som ingrediens i en kärleks drink. Romarna förband krokusen med stort hopp om ett överjordiskt liv. För den skull odlade de krokusar på döingarnars gravar.

Redan i gamla tiden var saffran en lyxvara. Det fanns hårda straff när man förfalskade saffran. Saffran kan också verka berusande. En överdosering av 5 till 10 g är dödlig.

Sedan den viktorianska eran står krokusen för obesvärad ungdom.

Blomman är en växtart i familjen liljeväxter som förekommer naturligt från södra, centrala och östra Europa till nordvästra Turkiet, Kaukasus, västra Kina, Mongoliet och Sibirien.

Det vetenskapliga namnet låter "Lilium martagon". Ordet martagon ska härledas från det turkiska språket och betecknar en form av en turban på 1500-talet: När man slår blombladen tillbaka ser de ut som en turban.

Blomman ser ut som den heter. Den står otroligt majestätiskt och spikrakt. Kungsljuset har varit känt sedan antiken och har ansetts inte bara som en viktig medicinalväxt. På medeltiden var blomman också betydlig eftersom ljus/facklor tillverkades av stjälkarna. När man hade doppat kungsljuset in i olja, beck eller harts brann det mycket länge. Därför heter blomman ”… ljus“.

Förr i tiden trodde man att kungsljuset hade magiska krafter som kunde fördriva elaka andar. Åtminstone enligt den tyska folktron finns fortfarande en gåtfull förbindelse av kungsljuset med vädret. För den skull heter blomman också ”vädretsljus” i Tyskland.

Kungslljuset visar sig vara upprätt och stark. Det står för att ha självförtroende, kraft och klarhet.

Namnet kommer från det latinska ordet lavare som betyder ”tvätta”. Visserligen renar lavendeln själv inte men den sprayar en aromatisk och frisk doft. Tidigare strodde man lavendel på golvet för att hålla luften ren. Lavendel användes också som medel mot pest och tuberkulos. I Sverige är det gammal tradition att placera torkade blommor i påsar i linneskåpet. Detta ger linnet en svag parfymering.

Lavendel står för tillit, renhet och balans.

Liljekonvaljer växer vilt i Europa, västra och östra Asien samt i Kaukasus. De trivs på skuggiga ställen, i friska mosskogar, skogsbryn och lundar. Även om de är mycket väldoftande, är liljekonvaljer i alla delar giftiga (stam, blad, blommor och bär).

Det botaniska namnet är "Convallaria majalis". Det latinska ordet "convallis" betyder "dal" och påpekar på den ursprungliga fyndigheten av den blomman. "Majalis" härledas från det latinska namnet för månaden maj, som är vanligt liljekonvaljens blomningstid. Men i Sverige börjar liljekonvaljen blomma bara i Götalands kustlandskap i maj, i resten av landet senare.

Den svenska poeten Gustav Fröding (1860 - 1911) författade dikten Kung Liljekonvalje. som förtonades av David Wikander (1884 - 1955), en svensk musikläkare och organist.

Liljekonvaljen är Gästriklands landskapsblomma och Finlands nationalblomma.

Namnet lotus härledas från grekiskan och översättas till ”uppskattad växt” . Sedan urminnes tider är lotusblomman i olika kulturer symbolen för en mytisk växt. Den associeras både med den mänskliga själen och gudarna. Inom hinduismen och buddhismen står lotusblomman för perfektion och uppenbarelse. I Asien blev lotusblomman en sinnebild för renhet och trohet tack vare dess förmåga att slå ner smutsen (kallas lotuseffekt, så att blomman kan hålla sig själv ren).

Trots att lotusblommor liknar näckrosor är de inte alls släkt. Lotusväxter bildar sig en egen men mycket liten familj.

Den här växten kommer ursprungligen från Korea, Nordvästkina och Sydvästsibirien. Blomman är också kallad 'blomsterlyra'. Tyvärr har jag inte hittat några hintar variför blomstret är nämnt på svenska just 'löjtnantshjärta' eller 'blomsterlyra'. När man använder en bokstavlig översättning heter växten nämligen på tyska *Hjärtsblomma* eller *Rinnande hjärta* och på engelska *sentimental hjärta*. Enligt mig är de här beteckningarna alla förståeliga vid första påseende.

Namnet kommer från det latinska ordet lupus för varg. Kanske syftar det på de varggråa håriga baljorna eller beskheten av fröna. Så kallas lupinen också ”vargböna” i Tyskland.

För tusentals år sedan kultiverade man lupinerna i Egypten och Medelhavsområdet. Blommorna var en viktig proteinkälla och därför användes som livsmedel just i krigs- eller nödtider. På grund av risk för lupinförgiftning var man tvungen att ta bort det beska giftet genom att fröna vattnades.

Det finns några olika lupinarter, den mest kända arten är blomsterlupinen. Arten var ursprungligen hemma i Nordamerika. På 1820-talet kom blomsterlupinerna till Europa och blev snabbt dekorativa trädgårdsväxter. Sedan 1930-talet odlas ogiftiga lupiner för att användas som proteinfoder till djur och som vegetarisk/växtbaserad kost till människor. Framför allt på punkten 'köttalternativ' anses lupinerna som att ha en lovande framtid framför sig.

På grund av deras färgglada blommor finner man lupiner nufortiden inte bara i vanliga trädgårder utan också i trädgårder med olika stilar, även regelbundet på den världsberömda 'RHS Chelsea Flower Show' i London.

Blomman är uppkallad efter Pierre Magnol, en fransk botaniker. Magnolian kommer ursprungligen från Asien och är ett mycket gammalt släkte. Man har funnit fossila lämningar som är 20 miljoner år gamla. Magnolian kallas också ”dunges drottning”. En magnoliabuske kan växa till tio meters trädhöjd.

Blomman står för charm, skönhet och renhet.

Egentligen heter den här blomman på svenska "Rosenskära". Men jag har valt namnet "Mexikansk aster", så som plantan är kallad på engelska. Blomman tillhör botaniska familjen "Korgblommiga växter" och kommer ursprungligen från Mexiko.

1791 etablerade den spanska botanikern Antonio José Cavanilles, som var direktör av den botaniska trädgården i Madrid, det här Rosenskäresläktet, efter att spanska erövrare hade tagit makten över Mexiko.

Det botaniska namnet är ”Calla” som kommer från det grekiska ordet kalos för vacker. På det klassiska grekiska språket finns olika ord för att beskriva något vackert. I detta sammanhang är ordet kalos ett ädelt ord som uttrycker kärlek och beundran. Ordet kalos har också en förbindelse till den grekiskan mytologin: Då fanns Kalliope som var den främsta av muserna och elegiens, kärleksdiktens och den episka poesins musa. Kalliope beundrades också för sin skönhet.

Äldre alternativ namn är bland annat drakrot, eftersom missnen användes som motiv för vapendekorer på medeltiden.

I dag står missnen för elegans och symboliserar skönhet och uppskattning.

Växtens skönhet avspeglar även sitt botaniska namn ”Nymphaea” vilket syfter på nymferna i den grekiskan mytologin. Nymfer var snälla kvinnliga naturväsen. En gång i tiden blev en nymf kär i Herakles som tyvärr inte svarade hennes kärlek. Sedan dog nymfen av brustet hjärta. Men gudarna tyckte synd om nymfen och lätt den bli levande igen, nämligen i form av en näckros.

Även i andra avseende är näckrosen full av hemligheter: Precis som alla divor står den upp sent. Näckrosan öppnar upp nämligen bara på intensivt ljus. Under natten, i skuggan och när det regnar förblir näckrosan stängd.

Precis som lotusblommor och indiankrassen har också näckrosen en ”lotuseffekt”, alltså förmågan att slå ner smutsen. För den skull står näckrosen för renhet, kraft och intellektuell utveckling.

Orientaliska julrosor hör till släktet "Julrosor" vars botaniska namn är "Helleborus". Namnet härledas från de grekiska orden hellein för att döda och bora för spis/maträtt. Ordet helleborio betyder galen och påpekar att blommorna användes som medel mot mentalsjukdom i antiken. Det finns några arter inom julrossläktet och alla är giftiga. Orientaliska julrosorna kommer ursprungligen från Turkiet och Kaukasien.

Orientaliska julrosor och "vanliga" julrosor förväxlas ofta. Men de är olika. Det finns följande skillnader: "Vanliga" julrosor står i blom mellan december och februari och har alltid bara vita blommknoppar. Däremot blomstrar orientaliska julrosor i mångfaldiga färger och i olika former fram till april.

Även om det finns ordet "-ros" i blomsternamnet hör varken orientaliska julrosorna eller andra julrosorna till rosväxterna utan till ranunkelväxterna som är perenner.

Namnet härledas från det grekiska ordet orchis för testikel och syfter på de knölformiga rötterna och blommans verkan som afrodisiakum. Orkideér är kända i över 2500 år, fascinerar mänskligheten gång på gång och används förutom detta som läkemedel. I kinesiska kulturen är orkidén särskilt viktig och symboliserar där kärlek, skönhet och ungdom.

Orkidéer har förmågan att anpassa till mycket varierande miljöer. För den skull anses de som intelligenta växter. Orkidéer växer på nästan alla kontinenter men inte på Antarktis. Motsvarande ser de olika ut.

Orkidéer symboliserar kärlek och högaktning.

Papegojblomman kommer från Sydafrika, där den växer till 2 m hög. Namnet häledas från blommans bisarrt utseende vilket påminner om ett exotiskt fågelhuvud, exempelvis det av en papegoja. Det botaniska namnet är "Strelitzia" som härleder sig från den tyska regionen Mecklenburg-Strelitz, födelseort av den engelska drottningen Charlotte (1744 - 1818).

Det botaniska namnet är "Paeonia", som härledas från Paion, de olympiska gudarnas läkare. Paion upptäckte den medicinska användningen av många växter. Asklepios, som hade varit Paions lärare, blev avundsjuk på Paion och tänkte döda honom. Hades, som Paion hade behandlat, förvandlade honom till en blomma för att han skulle undgå döden. Den här blomman heter idag "bergpion".

Pioner är spridda över de tempererade områdena i Asien och Europa samt två arter i Nordamerika. De iögonenfallande blommorna är enkla och vita, rosa, röda eller gula. Pionen är Kinas nationella blomma. Pioner har odlas i Kina i minst 1500 år, först och främst för rötternas medicinska egenskaper, men på 600-talet e.Kr. även som exklusiv prydnadsväxt. Buskpionen, som fick bara odlas i de kejserliga trädgårdarna, kallades "blommornas konung". Än idag pioner är väldigt beundras i Kina.

Namnet kommer från det latinska ordet margarita som betyder pärla. Faktiskt ser prästkragens blomkorgar ut som pärlor.

Prästkragar står för naturlighet och lycka. Det finns en gammal tradition minst i Tyskland att använda prästkragen som orakel. När man noppar blombladen efter varandra säger man: Hon/han älskar mig, hon/han älskar mig inte, och så vidare. Det är mycket spännande vad som man ska säga när man har noppad det sista bladet!

Namnet ”-sporre” syfter på den 2,5 cm långa blombuktningen vilken ser ut som en ridstövelssporre. Det botaniska namnet „Delphinarium“ kommer från grekiskan och vill dra uppmärksamheten till likheten av blomknoppen med en delfin. Riddarsporre änvädes som tillbehör i gamla egyptiska gravar. Grekerna använde riddarsporrefrön som läkemedel mot löss och skabb.

Den tyska romantiska poeten Novalis beskrev i sin roman „Heinrich von Ofterdingen“ riddarsporren mycket känslosamt och kallade den „blå blomma”. Sedan dess var riddarsporren symbolen av romantiken och står för ouppfylld längtan, önskan om kärlek till naturen och sökningen efter den egna personliga turen.

Sedan urminnes tider anses rosen som blommornas drottning. Rosor har odlats i tusentals år i Persien, Egypten, Indien och Kina. De var och är älskade och beundrade för deras skönhet och doft. De har haft också en stor betydelse som läkeväxter och används som mytologiska, mystiska och religiösa symboler. Så användes rosenolja för tusentals år sedan till balsamering. Under medeltiden trodde man att rosenolja kunde bota ögonsjukdomar. Under lång tid användes rosen av apotekare för dess antiseptiska egenskaper. Idag används rosenolja inom parfymindustrin; rosenvatten är alltså historiens äldsta ansiktsvatten.

Enligt grekisk mytologi skapades rosen av Adonis kärlek till Afrodite; vid sin död ska hon ha förvandlats till en röd ros. Därför förknippas den röda rosen med erotisk kärlek. I antikens Rom firade man rosen under dödsfesten ”Rosalia”. Den romerska aristokratin smyckade sig ofta med rosenkransar, och rosenblad ströddes ut på marken framför någon som ärades.

Filosofen Konfucius berättar att den kinesiska kejsaren hade 600 böcker om rosor i sitt bibliotek. I Persiens ”Avesta” var rosen en religiös symbol. Kännetecknande för Persiens rosor var att de fanns gula sorter. Det är egentligen ett lån från islam att se gula rosor som den falska kärlekens symbol: Enligt vissa legender förvandlade Allah en rosenkvist gul för att bevisa Muhammeds ena hustru Aishas otro.

Inom kristendomen upptog man flera av dessa symboliska betydelser. Bibeln framgår att Jesus korsfästes med en törnekrona, varför den röda rosen förknippas med Jesus blod. Kristendomens biktstolar pryddes ofta av rosor. Det var en romersk tradition att hänga en ros över dörren när de pågick ett hemligt eller viktigt möte. Uttrycket ”sub rosa” (det betyder ”under tystnadspliktens insegel”) härleder från den här traditionen. Rosen även förknippades med jungfru Maria som ofta avbildas i en rosengård eller med en ros i handen.

Rosornas krig kallas inbördeskriget i England (1455-1485) mellan husen York (Yorks vita ros) och Lancaster (röda rosen) efter deras heraldiska vapen. Deras både rosor ingår i Tudors vapen. Även i Martin Luthers sigill ingick en ros. Idag änvänder Socialdemokratiska partier i många länder en röd ros som symbol.

Släktetnamnet ”Galanthus nivalis” härledas från grekiskan och översättas till ”mjölkvit blomma”. Ursprungligen fanns snödroppar i Sydeuropa, Östeuropa och Mindre Asien. Snödroppar har utvecklat förvånandsvärda överlevnadsstrategier för att den ofta isande kylan inte kan skada. För den skull symboliserar snödroppar, som alltid inleder slutet av vintern, livskraft.

Beundran för snödroppen går tillbaka till grekiska mytologin. Odysseus använde blommas gåtfulla krafter för att befria sina vänner från den elaka magin av Circe, en häxliknande gudinna. Den här urgamla berättelsen är nufortiden mycket aktuell: Snödroppar innehåller det giftiga medlet Galantamin. Det framställs syntetiskt till användning som medicin mot Alzheimersjukdomen (ska stimulera minnesystemet).

Att syssla med snödroppar är en stor kult i Storbritannien: Där är ovanliga arter kostsamma samlarobjekt.

Blomman liknar prästkragen och är gul, orange eller röd. Svenska botanikern Carl von Linné gav till blomman det botaniska namnet Helenium, som härledas från Helios, solens gud i den grekiska mytologin. Faktiskt ser solbrudens blomkorgar ut som små solar.

Solbruden kommer ursprungligen från prärierna i Nordamerika. Förr i tiden användes blomman som medel mot förkylningar.

Det botaniska namnet „Echinacea“ kommer från det grekiska ordet echinos som betyder igelkott och syfter på de taggiga blomställningarna. Solhatten fanns ursprungligen i Nordamerika, där indianerna änvände den tradionellt som läkemedel (t. ex. mot blodförgiftning och ombett). Gravida idianskor uppsökte platser i naturen med många solhattväxter när de födde sina barn.

Imellantid är solhattens positva verkan på immunsystemet också i den moderna medicinen bevisad.

Släktetnamnet ”Helianthus annuus” härledas från de grekiska orden helios för solen och anthos för blomma. Namnet härstammar från den grekiskan mytologin. En gång förälskade sig flickan Clytia i guden Apollon. Men guden försmådde flickan som beklagade sig sedan hela tiden över sin stor olyck. Hon åt och drack ingenting men tittade ut i universum där Apollon rörde sin vagn. Efter nio dagar var Clytias kärleksbekymmer slut när flickan gjorde om sig till en ”solros”, som vände sig alltid mot solen („Apollons solvagn“).

Solrosen, som är känd i modern tid, kommer ursprungligen från Nord- och Mellanamerika. Indianerna betraktade den som helig. Inkafolket och aztekerna dyrkade blomman också. Spanska sjöfarare tog solrosen med sig till Europa under 1600-talet.

Solrosen står för fruktsamhet och framväxt. Den symboliserar också en minnesvärd sommar, alltså glädje, värme och förtröstan.

Det finns på tyska ett vanligt talesätt med den här blomman vilket lyder som följer: ”att behandla någon/något styvmodligt”. Det betyder att man försummar eller missköter någon/något. Men varifrån kommer hänvisningen till styvmorsviol i det här talesättet? Det har huvudsakligen med blombladens konstruktion och arrangemang att göra. Enligt tyska folktron har blombladen följande namn: Det breda nedersta bladet kallas „styvmor“ vilket betäcker bladen på sidan som är kallade „döttrar“. De här bladen återigen betäcker de översta bladen som heter ”styvdöttrar”. Facit är att döttrarna känner sig sämre än styvdöttrarna eftersom de, så att säga,  förtrycks av styvdöttrar. Det är om detta som det ovan nämda talesättet tyder på, nämligen på en försummelse eller en misskötsel.

Även i William Shakespeares dramer spelade styvmorsviolen en roll. Blommas saft borde ha tjuskraft: Om man duggade saften i ögonen av personer som sover, skulle de förälska sig i det väsendet som ses när personen vaknar upp. Det var fallet i Shakespeares komedi ”En midsommarnattsdröm”, där älvdrottningen Titania blev färälskad i en åsna.

Styvmorsviolen har sedan 1800-talet använts som en symbol för den fria tanken av humanistiska organisationer. Detta eftersom den tycks ha utseendet av ett människoansikte. Blommans andra namn ”pensé” härstammar från det franska språkets ”pensée”, som betyder ”tanke”.

Styvmorsvioler symboliserar kraften av kärleksfulla tankar.

Namnet kommer från det persiska ordet dulband för turban, på turkiska tuliband. Än idag är tulpan Turkiets nationella blomma.

Tulpan fanns ursprungligen i södra Europa, norra Afrika och delar av Asien. Blomman kom till Europa från Osmanska riket på 1500-talet. Till Holland, tulpanernas land framför alla andra, kom den med Carolus Clusius, en botaniker och läkare från Leiden. I 1600-talets Holland blev tulpaner hett eftertraktade och det utbröt en hänsynslös spekulationsmarknad. En enda tulpanlök kunde i extrema fall inbringa summa på flera tusen gulden. Den här spekulativa finansbubblan, som kallades för tulpanmanin, sprack till slut (liksom alla bubblor). Fortfarande är tulpaner starkt förknippade med Nederländerna där man varje år anordnar tulpanfestivaler.

Tulpan står för liv och fruktsamhet, också för kärlek och tycke.

Vallmon odlades redan 5000 år före Kristus i Mesopotamien och påträffades i egyptiska gravar. I den grekiska mytologin förknippades vallmon med fruktbarhets- och skördegudinnan Demeter. Man trodde då att skörden skulle bli stor om det växte vallmor på fälten.

Men vallmons symboliska betydelse var inte bara positiv. Vallmons blommor innehåller alkaloider vilka kan används som ett milt lugnande medel, men också som morfin ochnarkotika. Det botaniska namnet ”Papaver” härledas från de latinska orden papa för barngröt och vernum för riktig. Då blandades vallmons mjölksaft i barngröten för att barnen kunde sova bättre. För den skull står vallmon nufortiden för sömn, glömska och död. I Storbritannien är blomman en symbol till minne av de stupade i världskrigen. I vissa fall sticker britterna vallmon in knapphålet.

Vallmon är Polens nationella blomma.

Vinterjasmin är ursprungligen från Kina och kom till Europa under 1800-talet med den skotska botanikern och forskningsresenären Robert Fortune (1812 - 1880). Som namnet antyder, blommar växten i vinter, från december till april. Sedan synas de gula blommorna till kala stjälkar. Släktetnamnet "Jasminum nudifllorum" härledas från latinskan och översättas till "naken jasmin".

Vinterjasmin doftar principiellt inte.